Agurt

I fredags var det ju Håkan Hellström på Grönan. Vi kom dit jättetidigt och jag, Kajsa, Kajsas storebror och hans kompisar hamnade jättelångt fram, där vi satt hela dagen på en filt.

Jag åkte in lite senare än dom andra och eftersom det tar ungefär en timme att komma in till Grönan så tog jag med mig min iPod Lasse Larsson för att ha något att göra på tåget och bussen.

Vi satt där från tolv (när dom öppnade) till åtta när konserten började. Jag hade min väska diagonalt över kroppen. Alltså från höger axel till vänster höft och jag tänkte ju inte att någon skulle stjäla en väska på en Håkan Hellström-konsert. Alla är ju där för att lyssna på musiken, tänkte ju jag. Men tydligen inte.

När konserten började var det sjukt mycket folk och så trångt att man typ inte kunde ta upp armarna. Jag gled iväg från dom andra men det gjorde inte så mycket. Konserten var jättebra och jag stod jättelångt fram. Sen så började någon sjunga jättehögt och jättefalskt bakom mig och jag vände mig för att kolla vem det var. Då var det någon i 20-årsåldern som log jättesliskigt mot mig. Vad säger man? Typ invandrare... Eller ja, utlänning. En ung man med utlänsk bakgrund.
I alla fall tänkte jag inte mer på det, utan tänkte bara att han inte kunde sjunga och att han hade ett obehagligt leende. Sen fick jag en knuff i ryggen, och just då håller typ alla på att ramla (dominoeffekten, ni vet) åt andra hållet. Mina skosnören hade gått upp och samtidigt som tjejen bredvid kliver på dom ramlar några andra på mig och jag koncentrerar mig bara på att inte ramla och bli mosad under alla människor.
När alla "slutat ramla" har killen bakom mig slutat sjunga och jag kollar ner för att ev. rätta till min väska. Men då märker jag att den är borta. Då var det bara några låtar kvar och jag stod kvar för att vänta tills de tog slut. Det var så mycket människor att jag nog inte hade kommit ut i alla fall.

Då tänkte jag inte på att väskan hade blivit stulen, utan jag var helt knäckt av tanken på att jag hade tappat den och att den låg under allas hoppande fötter med en helt mosad iPod i.
Jag är ju ganska blödig, som folk som känner mig nog vet, alltså jag har lätt att gråta. Känslig... Eller vad ni vill. Så jag började gråta och en bredvid mig klappade mig på ryggen och sa ungefär "Ja, Håkan är väldigt bra". Och några runtomkring oss nickade instämmande. Som att jag grät för att han var så bra...

Efter en massa extranummer var konserten slut (jag har aldrig önskat att Håkan ska sluta sjunga förut) och jag hittade Kajsa och co. Vi letade runt scenen och gick till service center på Grönan och frågade men vi hittade ingen väska. 
En vakt berättade att det var många ficktjuvar på konserterna som gick in för att stjäla när folk var okoncentrerade och sjöng med i musiken och först då insåg jag att väskan kunde vara stulen.
Vi kan ju hoppa över gråt-delen, så blir det inte så pinsamt.

När jag kom hem i alla fall, så ringde vi polisen och försäkringsbolagen och allt sånt där... Och igår ringde dom och sa att någon hade hittat min plånbok. Alla kontanter var borta men som tur (tur var kanske fel ord) var så fick jag tillbaka mitt leg och mitt bankkort.

Jag antar att det var den unge mannen med utlänsk bakgrund som tog min väska. Om det var han så hatar jag honom. Mer än det mesta.

R.I.P. Lasse Larsson, som bara var min i tre ynke dagar. Min gulliga släkt ska hjälpa mig att köpa en ny och han ska få heta Lasse Larsson den andre.

Om nu någon orkade läsa allt det där så vet ni. Ha aldrig en väska med er på konsert. Och se upp för unga män med utlänsk bakgrund och sliskiga leenden. Nästa år ska jag sitta hemma hela fredagen den 13:onde. Och jag ska sluta lägga nyklar på bordet och gå under stegar och krossa speglar.

Förutom iPoden blev jag av med min mobil, mina nyklar, min plånbok (fast den har jag ju fått tillbaka nu), ca 300 kr i kontanter (dom hade t.o.m. tagit enkronorna i myntfacket), en bussremsa, ett par öronproppar, en ansiktskräm och en alvedon. Plus mitt busskort, men det gick ut i fredags så det räknas inte antar jag...
Och favvo-väskan såklart....